Vårdreflex  Om hälsa och vårdande  

Förutom Pajebo Gård arbetar jag också med vårdvetenskap, som är vetenskapen om hälsa och vårdande. Det är en vetenskap som har ambitionen att komplettera där den medicinska vetenskapen har sina svagheter, nämligen när det gäller hur man själv, eller t.ex. med hjälp av läkare och sjuksköterskor, kan stödja och stärka sin hälsa.

Tillsammans med en kollega publicerade jag en ny bok 2010 (Hälsa och vårdande - i teori och praxis, Natur & Kultur). Boken är en sammanfattning av mer än 20 års forskning inom området, forskning som är utförd av mina doktorander, närstående kolleger eller mig själv. Här knyts frågorna om hälsa till upplevelsen av välbefinnande, som kort och gott innebär att uppleva att man "mår bra", samt upplevelsen av "att vara i stånd till ....", dvs. att man har förmågan att genomföra såväl stora som små livsprojekt. Denna förståelse av hälsa är inte en motsats till sjukdom. Tvärtom finns i vårt stora grundmaterial ett flertal beskrivningar av sjuka människor som innebär att det är mitt i sjukdomen som de verkligen mår bra. Det finns t.o.m. beskrivningar från mycket svårt sjuka människor som säger att det de faktiskt mår bättre än någonsin. Det handlar således om att utveckla den känsla av välbefinnande och "att vara i stånd till" som inte utesluter sjukdom. För att bli hanterbart måste således hälsofrågorna knytas till existenfilosofiskt perspektiv (vilket också görs i boken).

Något som kan vara av särskilt intresse för ryttare eller andra hästmänniskor är att knyta hälsofrågorna till det dagliga livet. Att behandla ohälsa med hjälp av professionella vårdare och mediciner skall egentligen inte behövas förrän det är "allvarligt". Att stärka och bevara hälsa samt lindra lidandet vid icke allvarlig ohälsa är något som hör det dagliga livet till. Många sjukdomar idag påverkas, eller rent av orsakas, av det liv vi lever.

Vi äter fel mat vid fel tider, oftast för mycket och för sällan. 11 % svenskar är feta och andelen "överviktiga" är långt större förstås. Vi rör på oss för lite. Men samtidigt finns det uppgifter som tyder på att vi vilar för lite. Väldigt många människor idag lider av att kroppen är ständigt "på språng" och många har sömnproblem. I USA är siffrorna värre. Det finns statistik som visar att ca. hälften av alla amerikaner har "psykiska besvär", t.ex. nedstämda. Förskrivningen av lugnande, stämningshöjande eller sömngivande medel går långt ner i åldrarna, främst i USA, men Sverige följer efter på ett förskräckande sätt.

Om man absolut behöver dessa läkemedel så gör man det. Men om man inte behöver det så måste det finnas alternativ i vårdandet. Och det är väldigt mycket man kan göra själv! Först och främst måste vi äta bra mat och ha en hälsosam livsrytm.

Det finns mycket diskussioner om fett och socker idag men även i de värsta debatterna finns enigheten om att vi skall äta lite av allt, lite åt gången och ganska ofta. Debatten börjar klarna när det gäller socker: I synnerhet vitt socker är skadligt och bör undvikas. När det gäller fett är enigheten mindre, men att fleromättat fett är nyttigt är man ganska eniga om, och om man äter måttligt med mättat fett t.ex. i form av smör och grädde så finns ingen omedelbar oro. Fler och fler skribenter varnar för raffinerad och i övrigt hårt bearbetad mat, samt för tillsatser (som fr.a. förekommer i hårt bearbetad mat!). Många tillsatser är faktiskt inte beforskade och i vissa fall har gränsvärden satts av ekonomiska skäl, inte av hälsoskäl.

Vi måste också ha en vettig rytm i vår existens. Arbete och ansträngning måste avlösas av avspänning och vila, vakenhet måste avlösas av sömn. Naturen är ju en fantastisk förebild. Efter blomning drar  sig växten tillbaka, skapar ny näring, och vips så kommer en ny fantastisk blomma! I Sverige har vi förmånen att följa årstidernas växling. Naturen har en rytm som vi människor många gånger tappat bort på vägen, i jagandet efter .. ja, efter vad? ... Stress, detta vanligt förekommande ord, handlar egentligen inte om att "göra för mycket" utan om att flera gränser överskrids samtidigt och att rytmen saknas.

Låt mig ta ett konkret exempel på detta hälsoresonemang:

Vad gör du när du får huvudvärk? De flesta, kanske du också, tar en värktablett. Det är förståeligt för huvudvärk är obehagligt, det hindrar oss att fortsätta jaga på ... Men värktabletten kan döva ett viktigt symtom på att något är fel i din tillvaro. Du kanske äter för sällan, dricker för lite vatten, jäktar för mycket eller sover för lite. Detta är lätt att testa. Om du har tillfällig huvudvärk, ta ett ordentligt glas vatten eller ät en liten väl sammansatt måltid i lugn och ro, och notera vad som sker. Ta gärna några långsamma djupa andetag samtidigt. Känn på axlarna och vid behov, för dem lite bakåt nedåt, dvs. hjälp dem slappna av. När du sitter länge vid datorn, res dig då och då, rulla axlarna försiktigt bakåt, rör på huvudet och känn efter hur nacken är, vrid dig åt sidorna och känn efter hur ryggmusklerna känns, lyft bröstet upp mot taket och känn efter - och andas! Långsamt och djupt. Åtminstone en stund, innan du sedan jagar vidare …

Ett urval av publikationer:
Dahlberg, K. & Segesten, K. 2010. Hälsa och vårdande i teori och praxis. Stockholm: Natur & Kultur.
Dahlberg, K. 2011. Lifeworld Phenomenology for Caring and for Health Care Research. In: G. Thomson, F. Dykes & S. Downe:  Qualitative Research in Midwifery and Childbirth:  Phenomenological Approaches. London: Routledge.
Dahlberg, K., Todres, L. & Galvin, K. 2009.  Lifeworld-led healthcare is more than patient-led care: an existential view of well-being. Medicine, Health Care and Philosophy, 12(3), 265-271.
Johansson, K., Ekebergh, M. & Dahlberg, K. 2009. A lifeworld phenomenological study of the experience of falling ill with diabetes. International Journal of Nursing 46, 197–203.
Todres, L., Galvin, K. & Dahlberg, K.  2007. Lifeworld-led healthcare: revisiting a humanising philosophy that integrates emerging trends. Medicine, Healthcare and Philosophy, 10, 53-63.
Dahlberg, K. 2007. The enigmatic phenomenon of loneliness. International Journal of Qualitative Studies on Health and Well-being,2(4), 195-207.

Upp ]